Lady, Glenriska Morgana, har startat på ett inofficiellt vatten-wt på Kraxagården utanför Markaryd. Det hela var mest i träningssyfte och en kul upplevelse vilket det också blev. Både hund och förare fick med sig en hel del erfarenhet från dagen. Lady i form av ökat självförtroende och jag som förare lär mig mer och mer om hur ett wt går till och vad man får, kan och inte bör göra. Poängen blev blygsamma men det positiva var att gränsen mellan riktigt bra resultat och misslyckande var hårfin idag. Vi låg hela tiden på gränsen till riktigt bra men hamnade av olika anledningar lite för många gånger på fel sida av den gränsen.
En liten summering av vad vi fick uppleva:
Station 1 var en walk-up (fotgående) och två enkelmarkeringar i olika riktningar ner mot vattenbrynet. Buskig terräng, vass och mest blött för tassarna. Dolda nedslag. Lady fixade första apporten klockrent, i andra skicket ställde jag till det och var inte tillräckligt tydlig med vart hon skulle så det blev en onödig sväng, och apporten hämtades snarare på fritt sök men den kom in och vi fick poäng på rutan. Fotgående, stagda, inleverering, grepp och avlämning skötte Lady helt exemplariskt genom hela stationen.
Station 2 var först fotgående och sedan en enkel markering, en bra bit på land och lika långt ut på öppet vatten. Kast från båt. Väl i vattnet fick Lady fick dock syn på ett gäng änder på andra sidan båten och valde att försöka simma till dem. Efter något försök att bryta henne och få in henne på rätt spår fick vi avbryta och när jag skulle kalla in Lady visade hon tydligt att ”ja, vänta lite bara så ska jag ta med mig den när dummien” så jag fick till och med börja röra mig mot vattnet innan hon kom tillbaka på inkallningen. Positivt var fortfarande stadigt och fint fotgående, bra stadga och en mycket fin igång och att Lady trots allt hade uppmärksammat var dummien hamnade men negativt var ju då att hon tog egna initiativ både vad det gäller änderna och att hon ”bara skulle …” innan hon kom in till mig efter att vi blivit tillsagd att bryta.
Station 3 var en enkel markering nerför en backe genom ett högt buskage och ut i vass. Dolt nedslag och en hel del hinder i form av av ris och nedfallna träd på väg ner till vattnet. Här körde Lady ett återfall till att inleda med att hälsa på både skytt och kastare (något hon inte gjort på länge nu), och sedan försöka ta sig ner till vattnet en alternativ väg, där hon hittade en mycket knöligare igång, men väl ute i vattnet trasslade hon in sig i vassen, gick upp på land igen, sprang runt till den från början tänkta igången, kämpade sig igenom buskage och snår, ut i vassen och sökte fint upp dummien ute i vassen. Positivt är ju hennes arbetslust och att hon verkligen inte ger sig även om hon även här hade lite för mycket egna initiativ av ”ska bara” innan hon tog tag i arbetet. Dummien kom i alla fall in och vi fick poäng. Som vanligt superfint grepp, avlämning och stadga.
Station 4 var en ganska lång enkelmarkering nerför en brant backe och ut igenom hög och tät vass och vidare ut på öppet vatten där dummien kastades från båt och låg nära vasskanten. Trots dolt nedslag skötte Lady denna station helt perfekt. Hon kämpade sig igenom vassen, ömsom gick, ömsom simmade i det inledningsvis halvdjupa vattnet. Väl ute ut vassen letade hon snabbt upp dummien och kämpade sig tillbaka genom vassen och sedan upp för den branta backen. Tyvärr blev det en miss i kommunikationen precis vid avlämningen och dummien for i backen, vilket trots en fantastisk insats av Lady lämnade oss på noll poäng. Jag tar helt och fullt på mig den missen även om jag nästan sliter mitt hår av irritation över att en sådan simpel grej förstörde hela rutan för oss. Positivt var i alla fall allting i övrigt.
Station 5 var ytterligare ett fotgående och sedan en lång, mycket lång enkelmarkering, först genom snårig blöt terräng, genom vass, en svår gyttjig igång och ut på öppet vatten, dummien kastades från båt. Skytten stod strax framför oss vilket gjorde avståndet mellan skytt och kastare mycket långt. Lady fixade fotgående och stadga jättefint men hon såg aldrig kastet och eftersom nedslaget var dolt, skickade jag henne på ett ut. Det har jag aldrig gjort i liknande situationer tidigare, och trots att Lady kan ut, så blev hon mest undrande som att hon inte riktigt visste vad som väntades av henne. Hon gick ut lite tveksamt (hade ju inte sett varken kast eller nedslag) och började efter uppmaningar från mig att jobba sig utåt vattnet men domaren tyckte det tog för lång tid och jag fick kalla in.
På det hela taget alltså en mycket bra träningstävling och ett kvitto på att Lady fixar de mesta utmaningar hon ställs inför vad det gäller vatten. Med facit i hand insåg vi att detta måste varit en förhållandevis svår nybörjarklass och att flertalet av våra medtävlande var allt annat än nybörjare. Trots erfarna förare blev det på 45 startande ekipage, massor av nollor i protokollen och endast fyra stycken som fick med sig poäng på alla stationer. Vilket ju gör min och Ladys insats ännu lite mer värdefull trots en hel del missade poäng.
Även om missarna inledningsvis var det som bet sig fast i medvetandet (framför allt den där missen i avlämningen) så måste jag säga att efter lite reflektion kan vi inte vara annat än nöjda med dagen. Lady visade faktiskt att hon har vad som krävs för att hävda sig även i svåra utmaningar, vår träning ger resultat och går i rätt riktning. Sedan har vi förstås sådant som vi behöver slipa på, bland annat att Lady kanske tar lite för självständiga beslut. Som den lady hon är, har hon ibland lite omvänd will-to-please då hon tycker att det är förarens uppgift att vara henne tillags och bistå med (utifrån hennes tycke) lämpliga uppgifter, snarare än tvärtom. Fast vad gör väl det egentligen, tänker jag. Hon har väl all rätt att ställa de kraven på mig egentligen, vi ska bara ställa in vår kommunikation så att vi kan komma överens om vem som får bestämma när. För Ladys självständighet och arbetslust är oftast två riktigt stora plus som jag vill bibehålla.
Sammanfattningsvis alltså en mycket bra upplevelse med massor av nya idéer, erfarenheter och insikter och kanske bäst av allt är att jag är ännu mer säker på att jag har världens bästa hund i min Lady.