Efter många år av hälta kom dagen då Hermiaa lämnade oss för att, fri från smärta, kunna springa i full galopp över de evigt gröna ängarna. Fast hon besvärats av obestämbar hälta under lång tid, kom dagen plötsligt och utan förvarning. Hermiaa har undersökts av flera veterinärer genom åren utan att någon har kunnat fastställa vad som orsakat hältan eller exakt var problemet fanns. Misstanken var att det satt högt upp i armbågen eller bogen och att det sannolikt hade med skelett eller led att göra. Då prognosen för en skada/sjukdom som sitter så djupt in i kroppen, generellt sett är dålig, bestämde vi oss redan för ett par år sedan att Hermiaa inte skulle behöva åka till klinik, ställas på box eller genomgå några långa, krävande behandlingar. Hon skulle få vara häst och njuta av livet så länge hon kunde göra det utan att vara alldeles för påverkad av hälta eller ha för ont.

Nu i sommar har Hermiaa varit bättre än på många år. Vissa dagar har hon nästan sett ohalt ut i skritt och hon har sprungit och rört sig mer än hon gjort på länge. Det närde ett litet hopp om att hon kanske, trots allt, skulle självläka från vad det nu var hon besvärades av. Tyvärr hände någonting en natt i början av juli. Från att ha varit som vanligt kvällen innan, stod Hermiaa en morgon blockhalt och kraftigt smärtpåverkad. När veterinären kom, kunde vi konstatera att det sannolikt inte var något brutet, inte heller en ny problematik längre ner i benet. Sannolikt kom denna plötsligt kraftiga hälta från samma område som även orsakat den tidigare hältan. Vi kan bara spekulera i vad som hänt men någonting gjorde Hermiaa betydligt sämre över en natt. Beslutet var fruktansvärt svårt men vi stod fast vid att Hermiaa inte skulle behöva utsättas för boxvila eller långvarig behandling. Hennes kraftiga smärtpåverkan, och att veterinären bedömde prognosen som mycket dålig, bidrog till beslutet att en gång för alla låta Hermiaa slippa ifrån sitt onda ben. Vi saknar henne oändligt mycket och det gör så ont att hon var förhållandevis ung, men nu slipper hon ha ont. Jag är övertygad om att Hermiaa nu springer för allt vad tygen håller tillsammans med sin bror Macabeo, sin mor Hataalii och sin extramamma Donna.

Hermiaa, flyg fritt, vi älskar dig!