En gång var de navet i vår verksamhet. Hjulet som drev allting. Vi hade en rullande uppfödning, kanske inte i stil med ett fullskaligt stuteri men ändå en liten avelsverksamhet som producerade fina galopphästar. De flesta av våra avkommor har både kommit till start och vunnit.
Så hade vi tävlingsverksamheten, först i egen liten skala där vi tävlade våra egna hästar, både i ridsportgrenar och inom galopp. Allteftersom avelsverksamheten satte fart tog vi kontakt med proffstränare och satsade på att spara några egna tävlingshästar i officiella, professionella sammanhang med toto-spel och tv-sändningar. Det gick bra. Våra hästar placerade sig och till och med vann ibland. De drog in pengar, fick verksamheten att rulla.
Sedan kom livet emellan. Vi köpte upp oss utrymmesmässigt, skaffade en större gård, ett bättre stall. Under tiden pausade vi avelsverksamheten, dels på grund av att upprustningen av gården tog det mesta av vår tid, dels för att tiderna förändrades. Galoppsporten i Sverige förde en ganska vacklande tillvaro. Det var inte helt lätt att sälja sina åringar och ännu svårare att få igen det man satsat i en betäckning. Tyvärr drabbades vi ungefär samtidigt av två olyckor som gjorde att våra för tillfället två bästa tävlingshästar inte kunde tävla vidare. Den ena av dem fick vi till och med ta bort. I samband med det var det som om luften gick ur. Vi fortsatte några år till och tränade någon av de hästar vi hade men då skadeeländet väl har börjat är precis som om det går troll i det. Andra saker på gården tog allt mer fokus och gav mer energi av att vara mer framgångsrika, som fåruppfödningen och hundverksamheten. De hästar vi till slut hade kvar, var antingen för gamla för tävling och avel, eller obrukbara och osäljbara av andra anledningar.
Det är lite där vi är kvar än idag. Från att ha varit huvudpunkten i allt, har hästarna hamnat lite i skymundan. Skötseln om dem är absolut fortfarande betydande vad gäller fördelningen av den tids- och arbetsinsats som sker här på gården, men hästarna är inte längre en officiell del av verksamheten.
Idag har vi tre hästar kvar. De är tagna ur verksamheten och är alltså en alldeles privat angelägenhet för oss. Dessa tre har olika skador i bagaget, de får helt enkelt bara gå här hemma och hålla markerna öppna och den allra mesta hästabstinensen i schack. Några av de resterande boxarna hyr vi ut.
Det har dock börjat dyka upp en viss längtan. Nytänkande. Vi vill ha mer häst. Lite träning och tävling igen, om än inte så storskaligt som inom galoppsporten. Kanske lite avel också. En annan typ av häst som passar oss där vi är nu. Missförstå inte (!), vi älskar fullbloden, de har för alltid en alldeles speciell plats i våra hjärtan och vi skulle aldrig stänga dörrarna helt vad det gäller ett återtåg inom galoppen. Fast det liv vi har utvecklat här på gården kräver något annat. Vi tänker bruksraser. Närmare bestämt nordsvensk. Att ta upp hästverksamheten igen, bli aktiva, rida, träna och tävla men på ett nytt sätt. För att vara krassa så bor vi mitt i skogen, mitt i Småland. Långt från galoppbanor, större arenor och andra faciliteter som i det närmaste är ett måste om man ska nå högre nivåer inom hästsporten. Alternativet är många resor och mil i bil, vilket i sig inte är förenligt med gårdslivet.
Den nordsvenska brukshästen är intressant. Det är en typ av häst som utvecklats i generationer för att passa på just sådana marker där vi bor. Den är också intressant ur ett avelsperspektiv. Det är en inhemsk ras med bevarandestatus. Den går att använda i skogsbruket och därmed bli en del av verksamheten på ett för oss nytt sätt än vad de tävlande galopphästarna har varit. Nordsvensken är också en förhållandevis god ridhäst. Det vet vi av egen erfarenhet eftersom vi faktiskt haft en nordsvensk tidigare. Vår gamla Donna tävlade upp till medelsvår dressyr på sin tid och kördes däremellan i skogen. Det är lite hon som är målbilden i vårt nya hästtänk. Vi vill ha mer häst igen!
Väldigt, väldigt försiktigt och med mycket höga krav på önskelistan har vi börjat titta efter en ny individ till flocken. Det lutar starkt åt en nordsvensk. En trygg individ som kan bli grunden till vår nya hästverksamhet och samtidigt passa in i den lilla flock av sammansvetsade individer (mestadels fullblod) som vi redan har.